Lördag 21 Februari (13 dagar över tiden): Jag satt vid datorn, klockan var runt 5 på eftermiddagen, när jag helt plötsligt från ingenstans känner att det börjar kännas lite obehagligt i svanken, det känns som ett jätte tryck.
Jag tänker inte så mycket på det, men efter en stund börjar det faktiskt göra lite ont. Kan inte riktigt sitta still när det gör ont. Min första tanke var ju självklart att det var värkar som började komma, men slog bort tanken rätt fort, för så skulle ju inte värkar kännas, trodde jag. Jag sa ingenting till Rickard för jag tänkte att det snart skulle gå över. Efter någon timme kom Marie & Bobban hit, då sa jag till Rickard att det faktiskt började göra ont! Jag satt i soffan och var social ett tag, men sen kände jag att jag inte kunde sitta så längre, så jag gick in och la mig i sängen. Visste inte riktigt hur jag skulle ligga, för det kändes riktigt obehagligt.
Efter en stund gick jag in och satt mig i duschen, hjälpte lite grann.. Sen låg jag väl i sängen ett bra tag, och sen in i duschen igen.
Hela natten låg jag i sängen och försökte sova, men det gick inte alls, gjorde för ont (inte så man håller på och dö, men tillräckligt för att inte kunna sova).
Klockan 6 på morgonen ger jag upp och sätter mig i duschen igen. Vi skulle vara på förlossningen klockan 10 för överburenhetskontroll.
Pappa kommer och hämtar oss vid halv 10, och självklart känner jag hur allting börjar avta! typiskt..
Väl inne på förlossningen får vi göra ett UL, och JÄVLAR vad bebisen växt sen sist, haha. Dom kollar även livmodertappen och den är mogen. Men har inte öppnat mig något. Somande till en snabbis när vi låg och väntade på Bm, var så jävla trött.
Allting ser bra ut, så det är bara att åka hem igen. Får en tid på tisdagen igen om ingenting hänt.
När vi kommer hem börjar jag få ont igen, så jag lägger mig i sängen och försöker sova, men nej, det går inte alls.. Rickard springer iväg och skaffar en riskudde. Det hjälpte lite grann iallafall.
Timmarna går och det känns lite värre.. Vet inte hur jag ska ligga eller sitta när en värk kommer, men fortfarande är dom helt hanterbara!
Det blev många vändor in och ut i duschen, för det var det ända som kändes avslappnande.
Framåt kvällen känns det inte ens skönt att duscha längre, vet inte hur jag ska sitta i duschen för att det ska kännas bra.
Rickard går iväg och köper godis och vi lägger oss i soffan och tittar på tv, men känner att jag inte orkar så länge till.. Är jätte trött och har ont! Så jag börjar vandra fram och tillbaka i lägenheten typ hundra gånger, för jag kunde inte sitta still.
23.25 ringer jag till förlossningen och dom säger att jag får komma in när jag inte orkar vara hemma mer.
Framåt 00 någon gång går vi ut och tar en promenad på typ 10 min. När vi kommer in igen så sätter jag mig i duschen, men ajajaj, det gick inte.. känner att jag faktiskt inte orkar mer, utan vill bara sova!! Är så himla trött.
Rickard ringer förlossningen och säger att vi kommer in.01.35 kommer vi in till förlossningen och dom sätter CTG. Har värkar med 4 minuters mellanrum. Är öppen nästan 2 cm.
Dom tycker att vi ska åka hem och försöka sova. Känner verkligen hur jag har lust att slå till barnmorskan på käften, hade jag kunnat sova så hade jag väl gjort det för länge sen?
Får iallafall några tabletter, så får vi sova kvar. Sov nästan ingenting ändå, vaknade varje gång en värk kom..
11.40 Har 5 minuter mellan värkarna & är öppen 3 cm.
Rickard och jag äter lite mat, men jag kunde inte sitta still så jag åt nästan ingenting. Efter det så går vi ut på en promenad, gick inte fort kan jag lova..Men var skönt att få lite luft.
När vi kommer in igen så gick jag fram och tillbaka i den där korridoren hur länge som helst. Har inget tidsbegrepp, men det måste ha vart minst en timme iallafalll.
14.15 tycker jag att det börjar göra väldigt ont, så dom föreslår bad! Det var riktigt skönt faktiskt. Varje gång en värk kom slog jag på duschen och spolade varmt vatten på magen. Rickard fick klocka värkarna som kom med 2-3 minuters mellanrum.
15.55 går jag upp ur badet.
16.45 Får jag en morfinspruta som inte ens gjorde någon verkan.. Fattar inte vad den skulle vara bra för.
Rickard masserar mig i ryggen varje gång en värk kommer, och vi får höra att vi har bra teamwork! haha.
Timmarna rullar på.. Vid halv åtta på kvällen kollar Bm hur mycket jag öppnat mig, så frågar hon "Har vattnet gått än?" "nää.. eller jo, NU!" haha, ja så gick vattnet. Han hade bajsat, så det var typ brun/grönt, och luktade inte kärlek kan jag lova.
Är öppen 5 cm, och vill ha EDA. Får lustgas så länge, och jävlar vad skönt det var.. Härifrån är allting ganska luddigt, vart ganska knäpp utav den där lustgasen!
20.45 Får jag EDA, och jag var så väck i huvudet att jag trodde narkosläkaren var en skådespelare i Wallander-filmen.
EDAn tar jättebra, så jag känner i stort sätt ingenting.. Passar på och äta och ta det lugnt!
00.00 Öppen 8 cm.
01.00 får jag värkstimulerande, så att förlossningen ska fortsätta framåt!
02.00 Öppen 9 cm, och får tillbaka lustgasen.. Det började trycka på riktigt ordentligt! Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.. Det gör riktigt ont, och jag vill bara att allt ska vara över..
Efter ett tag så känner jag i slutet på varje värk att hela kroppen börjar trycka på av sig självt.. VILKET TRYCK!! Känns nästan som jag tappar luften. Jag sög i mig den där lustgasen för kung och fosterland, och jag fattade tillslut inte själv när jag skulle ta bort masken från ansiktet, känns som att allt bara var som en karusell. Sen helt plötsligt när jag öppnar ögonen så ser jag att Bm och undersköterskan har förkläden på sig. Förstod då att det inte är så långt kvar!
03.50 krystar jag allt vad jag äger och har, men det händer inte ett skit.. Känns helt meningslöst att trycka på. Varierar förlossningsställningar hur mycket som helst, men ingen framgång. Säger flera gånger att jag inte orkar mer, och att det inte går. Kändes verkligen så! (även om jag innerst inne visste att vi snart har våran son här!)
Hatade verkligen undersköterskan som var med.. Dessutom när jag inte fick ha lustgasen kvar hatade jag henne ännu mer!! Barnmorskan däremot var helt underbar.
Efter jag krystat ganska länge så säger barnmorskan att hon ska kalla på läkare så att dom får hjälpa bebisen ut med sugklocka, för att hjärtljuden har sjunkit jätte mycket. Men precis när hon ska göra det så hör jag bara "Nemen titta, nu kommer han" Jag tog verkligen i allt vad jag kunde, och jag har ingen aning om vart dom krafterna kom ifrån, men jag ville verkligen att allt bara skulle vara över. Känner verkligen hur han är på väg ut. Sen känner jag bara hur det bränner till som fan, och så vips..
04.32 Kommer världens vackraste lilla kille till världen. Alldeles perfekt..
Allting känns bara helt overkligt när han ligger där, som vi har väntat på den lilla filuren!
Levin Svedberg
100223
3980 g & 51 cm
Och jag måste bara säga att jag hade ett sånt otroligt bra stöd från Rickard, han var helt underbar under hela förlossningen.. Hade inte klarat en sekund utan honom! Älskar dig!!
